Nyordet kommer 6 år efteråt...

När jag började skriva utbildningsmaterial för Sveriges elevråd - SVEA 2001, hade vi med ett stycke som handlade om att möten i elevrådet inte måste vara kring ett fyrkantigt, ja inte heller runt bord. Ett av tipsen jag gav där, var att ge sig ut på en rask promenad eller joggingtur. Framför allt för att byta miljö, men också för att få röra lite på sig.

Idag kom det, ett tips från ett ledarutvecklingsföretag:

Nyordet:JOBBNING
VAD BETYDER DET? En blandning av jobb och jogging med ett stänk av brainstorming (idékläckning i grupp).

VAR KOMMER DET IFRÅN? En utveckling av promenadsammanträdet. För att hinna allt måste man göra flera saker samtidigt, i det här fallet arbeta och motionera.

HUR ANVÄNDS DET? Ordet används för att beskriva att man ger sig ut på en joggingrunda för att låta tankarna flöda samtidigt som man får motion. Kan användas när man behöver komma på idéer eller hitta lösningen på ett problem. Jobbning kan ske i grupp eller av en person utrustad med mobiltelefon och trådlöst headset.

Visst är det fantastiskt!
Så, om du inte redan prövat, gör det!


Lite tilläggstips:
Om du bara själv ska planera och strukturera, kan det vara ett tips att istället ta en simtur. Där kan du inte skriva massa post-it, inte svara i telefon eller bli störd av kollegorna. Men du kan sortera och plocka fram det viktigaste och planera för det!

Omvandla Måsten till Väljer att

Omvandla "måsten" till "väljer att" och känn och visa att du har kontroll över ditt eget liv!

Jag måste verkligen skriva denna rapporten och gå på det mötet...

eller

Jag väljer att skriva en rapport och presentera den på mötet!

Skillnaden är liten, men ändå så stor. Framför allt blir det mindre gnäll och stön från dig när du måste och måste. Dessutom kanske du själv sorterar bort saker, som du faktiskt inte har valt.

Strukturera och ta en sak i taget

Ja, när man har mycket att göra så kan det vara bra att strukturera lite. Men bara just så lite, så att det inte tar mer tid från det du måste göra.



Tips1

Gör en 4-fältare med

- Viktigt...... - Inte så viktigt



- Brådskande




- Inte så brådskande



Placera sen in de olika sakerna du ska göra, börja med vilken ruta du vill, men kanske med fördel den som heter viktigt och brådskande.



Tips2

Tänk positivt och sluta tycka synd om dig själv.

Säg "Hur ska jag lösa den här uppgiften?" istället för "HJÄLP! Hur ska jag klara av allt?"



Jag jobbar för fullt med detta!

Jag planerar in fallgropar och utmanar mig själv!

Jag satsar 40 timmar på att jobba med ledarutveckling med 10-talet ledare. De satsar lika många timmar var. Det blir ungefär 400 timmar. Tänk om jag kommer hem och inser att ingen har lärt sig något? Att inte heller jag har utvecklats? Då har vi kastat bort nästan 3 månaders arbetstid.

När man planerar utbildningar så ska man ju ha deltagaren i fokus, "eleven i centrum" som alla skolor och kommuner skriver. Men samtidigt så är det ju lögn. Eller jag menar, klart jag tänker på de 10 personerna jag ska jobba med idag, men faktum är att jag nog tänker mer på mig själv. Hänger du med?

Jag tänker så här: jag kan gå dit och blåsa av en utbildning som är tajmad in i minsta detalj. Ett pass tar en timme. Varje timme har sitt innehåll och sina raster, sina papper och sina diskussioner. Allt finns i bakhuvudet, det kräver inte så mycket av mig, merän att jag är där. Men eftersom jag har jobbat med ledarutveckling i 7 år iaf, så har jag hört det mesta som kan komma fram i en diskussion i ett pass som jag kört 100-tals gånger.
Vad ger det mig?

För att jag ska orka och vilja köra ytterligare en utbildning, så måste jag få ut mer av det än bara att träffa nya folkbildare och få bekräftelse på det jag redan gjort, många gånger om. Jag utmanar mig själv, planerar in fallgropar, planerar in frågor och diskussioner som kan få hela planeringen att falla och rubbas. Jag ser till att det finns utrymme att misslyckas och för att lyckas. Jag pressar mig själv att tänka tvärt om, byta bort mina bästa upplägg och bästa pass för att kunna hitta nya, hitta andra och hitta bättre.
Och jag gör allt för mig själv! Kanske är jag egoistisk?