Vem utvecklar vem?

Föken, mamma och pappa
Utvecklingssamtal låter ju som de som vi alla hade i skolan! Med mamma, pappa och fröken. Man pratade om att man sa för mycket eller för lite, att man var för stökig eller inte lekte med några på rasterna.

På mitt jobb
Nu, så där 15 år senare, hade jag mitt första utvecklingssamtal med min chef. Hon bad mig fylla i en 4-fältare (föra rutor) 1. Jag gör och vill göra, 2. Jag gör och vill inte göra, 3. Jag gör inte och vill göra, 4. Jag gör inte och vill inte göra. (ang. mitt jobb då)

Det var en ganska bra övning, framför allt för mig själv. Jag gjorde två, lika dana. En för mig själv, där jag var ärligt och fyllde i massa saker i alla rutorna, utom nummer 4, den hoppade jag över. Sen gjorde jag en till chefen, med utvalda delar.

Chefen lyssnar och jag pratar
Under vårt utvecklingssamtal så snackade vi utifrån denna. Jag fick berätta vad och varför jag hade fyllt i som jag gjort. Sen la hon in sina kommentarer kring det. När samtalet nästan var över (2 timmar) så fick jag lite kritik, sen lite beröm. Avslutningen lät som följer; Du är omtyckt och gör ett bra jobb. Vi är nöjda med dig Linus!

Skönt! Då vet jag det!

Men vem utvecklar egentligen vem?
Mitt utvecklingssamtal var egentligen mest ett forum att få prata av sig. Att få berätta hur man kände och tänkte. Den verkliga utvecklingen kände jag nog inför och efter mötet.

Jag förberedde mig, gjorde min egen 4-fältare. Jag planerade vad jag skulle säga till chefen och jag tänkte massor. Tänkte på mig själv och mitt jobb.

Det borde man göra oftare! Tänka på sitt jobb och vad man gör!

Utvecklingssamtalets 5-i-topp

• Förbered dig själv, det är jobbigt att utvecklas
• Prata av dig och klaga av dig
• Få hjälp att lösa dina dillemman
• Tänk igenom samtalet efteråt
• Bestäm en dag då du själv ska följa upp utvecklingssamtalet
  
  /Linus